Jag håller ju på med en massa olika projekt hela tiden, och i stället för att bildbomba facebook med det ena och det andra så har tänkt att använda denna blogg som en slags mindmap över mina idéer. Jag vill också visa lite work in progress, till exempel att dokumentera de olika stadierna en bild kan genomgå innan man ger sig och klarförklarar den. I bland är den bäst någonstans i mitten, och då är det guld värt att ha hela förloppet framför sig så att man kan se var man gjorde det där som man vill minnas och fortsätta med. Jag behöver också det här utrymmet för att ge lite bakgrundsstory och tankar runtomkring olika projekt. Jag hoppas på att få feedback från dem som hittar hit, och att kunna inspirera andra i sitt skapande.
Som första bildserie tänkte jag visa de här stenarna. Bilderna tog jag vid Ingierstrand i Oslofjorden i förra helgen. Jag blev helt tagen av mönstren och pastelltonerna i stenarna, som blev extra tydliga i det varma ljuset från eftermiddagssolen. Jag tog massor av bilder, medans jag tänkte mig hur enorma isflak måste ha krossats in mot berget i tiotusentals år för att skapa dessa perfekta klippor. Detta är naturens konst, perfekt för att den är totalt random, det fanns ingen plan att följa, och därför ingen "damage control" av sådant som inte följt planen (vilket oftast är de delar i ett konstverk som stör mig, har jag kommit fram till.)
Samtidigt är det som om de rosa blommorna har hamnat där bara för att de passar med rosatonerna i stenen, som om att allt var perfekt planerat. Det är kanske det som är så inspirerande med naturen, den fortsätter åt alla håll tills det tar stopp medans den behåller en perfekt balans mellan ordning och kaos.
Jag försöker vara som naturen när jag skapar, till exempel när man ritar ett mönster. Man kan inte gå tillbaka och ändra det som inte blev som man tänkt sig, hellre försöka låta bli att tänka över huvud taget och känna vart bilden är på väg. Den kritiska delen av hjärnan ska inte få lägga sig i för mycket, den ödelägger gärna flowet. Den kan hellre få vara med efteråt och redigera lite på slutet. Man måste låta varje litet "fel" få utvecklas åt sitt eget håll, även om det gör att man måste byta bana totalt. I bland är det det som inte blir som man vill som gör helheten intressant.
Jag kan rekommendera dokumentären "When Björk met Attenborough" på temat natur och konst, där pratar de bland annat om hur Björk bygger låtar efter samma formel som naturen bygger kristaller, och om hur ljudvågor kan skapa synliga mönster i sand. Jag tyckte det var väldigt inspirerande!
Här kommer stenarna, jag har redigerat färgerna för att få dem att bättre matcha min subjektiva bild av hur jag upplevde dem.
Här hittade jag en artikel om något helt annat, men det var visuellt ganska liknande!
3 kommentarer:
Riktigt snygga bilder, perfekta konstverk av naturen själv. Håller om det där om att inte låta hjärnan och det kritisk tänkandet får komma in för mycket och förstöra flowet - det gäller nog när det kommer till allt skapande, även teater och musik:) Fin blogg!
/Alice
Naturen gör så fin konst! Det är något speciellt med klippor och stenar....tanken svindlar när man försöker tänka på hur gamla dom är! Så vackert med dom små rosa blommorna som ser ut att tränga upp genom klipporna också!
//Nina
Eller hur Alice, jag tänker att om en idé stämmer så håller den oavsett vad man håller på med :)
Jimmy gav mig en tanke förut, att allt som finns på den här planeten är ju egentligen naturligt, eftersom att allt kommer från naturen på ett eller annat sätt, vi kan inte tillsätta någonting utifrån. Och eftersom att vi är en del av naturen så är allt vi tillverkar det också, även om det är destruktivt för oss och den. Det är intressant att tänka på hur världen var innan människorna, och hur den eventuellt kommer bli efter oss..
Skicka en kommentar