Kreativ peak i galenskapens gränsland

Har precis avslutat ett dygn av målande, tecknande, klippande klistrande och allmänt pysslande. Känns som att jag sprungit ett maraton  (det har jag aldrig gjort och kommer nog inte heller att göra) men jag kan tänka mig att man känner sig såhär då. Jag har alltid tagit förgivet att en kreativ period varar i ett par veckor, en månad om man har tur, och sedan är inspirationen slut. Men jag kände när den senaste vågen rullade in att det måste vara någon typ av tsunami, och jag har hållit mig fast vid den sedan den började, jag tror det var i februari eller början av mars. Sedan dess har jag konstant skapat något, och inte haft avbrott i mer än 48 timmar åt gången kanske.. När man inte längre kan teckna så fotar man i stället, eller målar eller skriver. Det fungerar faktiskt! Än har jag inte tröttnat, snarare tvärt om. Jag måste poängtera att jag inte gör detta för någon utmnaning eller för att nå ett särskilt mål, gör det bara för att det känns så himla bra att jag inte skulle vilja göra något annat! Har dessutom inte ens satt igång TVn en enda gång under den här perioden, inte ens zappat.. Det känns som att jag har så mycket tankar och idéer i huvudet just nu, att det blir helt hopplöst att försöka ta till sig filmer, serier, böcker etc. Den enda kultur jag har konsumerat massor av de senaste månaderna är musik. Gärna så monoton och känsloneutral som möjligt. Har svårt för låtar som verkligen försöker få en att känna på ett visst sätt. Gillar låtar som bara hjälper hjärnan spinna på av sig själv, istället för att försöka leda in en på en specifik sinnesstämning.

Kreativiteten kulminerade nog nu eftersom jag ska ställa ut, för första gången sen skolan förra året. Det är på Sommeröya Elektronikafestival, tror det kommer bli jättekul och spännande! Dessutom hade jag ju en guldgruva att gräva ur med alla påtänkta, påbörjade och halvfärdiga projekt. (tänkte på att det var mycket där som var bra eller kul på ett eller annat sätt och som ingen någonsin har sett, borde lägga upp någon gång) Och till råga på allt så gjorde jag mitt bästa sakletarfynd någonsin igår, flera fina stabila ramar (varav en stor och en enormt stor, måste köpa ritpapper på rulle stor) och ett stort ritblock! Dom stod bara vid vägkanten och jag kände att ingen behövde dem mera än mig just nu, men jag väntade för säkerhets skull en timme innan jag tog dem. Så nu har jag haft alla kreativa verktyg jag äger framme och utspridda över lägenheten medans jag växlat mellan olika projekt, kombinerat dem och gjort skisser och kollage. Jag har putsat upp snigeln, som hade blivit lite skadad i flytt. Den plus fyra färdiga tavlor fick jag till, ändrade mig i sista stund om en av dem men resten ska vara med på utställningen. Om jag hinner bli färdig med några av dem som står här nästan klara så kanske de hinner vara med också.

Tänkte lägga upp lite bilder från processen, de flesta som läser här ska väl inte på utställningen så det blir knappast någon spoiler.

Den här bilden har jag jobbat lite till och från på, och har gjort flera olika versioner. Den började som ett mönster jag ritade när jag och Jimmy satt vid havet, inspirerat av molnens och bergens former. Sedan lade jag till en tjej, försökte träna på att rita ett ansikte lite ovanifrån. Det såg kanske mer ut så när det bara var en skiss än på den färdiga bilden. Annars ritar jag ofta ansikten lite underifrån, så att man ser rakt in i näsborrarna. Jag tycker det ser kul ut, det ger liksom en lite oförskämd uppsyn :) En annan sån där grej jag brukar göra är att rita solglasögon på folk. Det är för att få motsatt effekt, det avpersonaliserar och ger en känsla av anonymitet som om det inte är ett personligt uttryck man avbildar utan en generell attityd som människor kan ha, samt en släng av dekadens och obrydd attityd.

Här är hon hel, det var först bara överkroppen men jag ville ha med benen så att det skulle se ut som att hon svävar lite bland mönstren (molnen och bergen.) Men det såg mer intressant ut när halvorna var brevid varandra. På den färdiga tavlan har jag också lagt till en tredje bit med mönster, för att det inte skulle bli någon tydlig övergång mellan papprena.

Den här bilden visste jag inte heller riktigt vad jag skulle göra med, det började också som ett mönster och sedan lade jag till personen för att få lite mer uttryck. Den är ju snygg, men kändes för menlös som den var, så jag försökte göra den lite mer intressant genom att göra ett kollage av den och en jättegammal täckning i bläck.
Här ser ni steg för steg hur den förändrades...

Blev inte helt nöjd med slutresultatet, så det  ar den jag valde att inte ta med i utställningen. Tror det har att göra med att han som skulle hämta tavlorna till utställningen var på väg och jag var lite stressad, och så tyckte jag nog bättre om den innan jag la på starkare färger och minskade delade upp färgblocken.  Den har fortfarande potential, men det är något som saknas. Det blir för mycket svart på sidorna och ser mer ut som en illustration än en färdig tavla. Den kan nog bli bra, om jag bara kommer på vad det är som saknas.

När jag restaurerade snigeln så blev jag sugen på att använda garn i bilderna. Det blir så levande och tredimensionellt. Den bästa kommentaren jag fått om snigeln är "får jag klappa den? och det är inte bara barn som har frågat :) då kan man känna att man har lyckats tycker jag, när man har gjort konst som främmande människor vill klappa... Hoppas den blir klappad när den hänger på sukkerbiten i helgen! ;)
Har även gjort om snigeln en del, har haft på massor med mera garn även om det nästan inte syns någon skillnad.. tror det är fyra nystan på den nu. Målade även med svart bläck, och lät originalfärgen vara kvar i form av mönster. Är lite osäker på vad jag tycker om resultatet.. Ögonen blev i alla fall bättre.

Henne har ni inte sett det sista av!

Här använde jag också en gammal arkiverad bild som bakgrund, i slutresultatet har jag även med garn.
Mönstrat, naket och alkoholhaltigt är en oövervinnerlig komination! ;)

Den här kanske ni kommer ihåg, en teckning med tusch som jag gjorde för inte så länge sedan.  När jag gick igenom arkivet med gamla bilder så hittade jag den här bakgrunden i bläck och akryl att återanvända.  Sist jag använde den så hade jag den som underlägg till mina små gipsskulpturer av färgglada sniglar. Ramen är en av dem jag hade turen att hitta, den var vit först men jag målade den gul för att passa bättre till bilden.

Här står de uppradade och väntar på skjuts!

Dom här två blev jag väldigt nöjd med. Dom har personlighet, gillar att det är lite otypiska vinklar och blandade materialer. På den högra är det tredje bladet med bara mönster med i mitten.