Maj

Maj var månaden då naturen exploderade i det varma dramatiska fyrverkeri som fick resten av året att blekna bort ur minnet som en dröm; sommaren. Löven spirar mot solen och när de dansar i vinden filtreras det bländande vita ljuset genom intensiva nyanser av grönt. Träden är så levande att jag känner deras iver att sträva mot himlen som skymtar mellan grenarna, klarblå och oändligt högt ovanför. Jag känner mig mindre och mindre. Det är lätt att tappa bort sig själv i de flackande skugglandskapen och glömma bort tid och rum. Varenda cell i min kropp fylls av uppskattning över att existera precis här och nu, att få uppleva naturens färger, ljud och rörelser dragna till sin yttersta spets. Jag är en nyfiken besökare i färgstarka miniatyrvärldar, där jag möter varelser som lever sina liv till tonerna av fågelsång och brusande vågor mot solvarma klippor, ovetandes om stadens hektiska myller bara några kilometer därifrån. Kontrasterna är överväldigande och sinnet rofyllt.